|
HUR BÖRJADE DET?
Jo, det hela började med att mannen så uppmärksamt läste annonserna en höstmorgon 2007. Han ringde till mig, som var försenad och på väg till arbetet och sade att han hittat en kalasfin tik. Jag frågade undrande om vi skulle ha tre hundar för då fanns ju vår Asco hos oss. Ja, hon är jättefin blev svaret och så sade han till mig att ringa till uppfödaren.
Sagt och gjort. Jag ringde och hamnade hos Ann Norell på Kennel Red'n Black's i Dala-Floda. Vi kom mycket bra överens på telefonen den dryga timme vi pratade och det bestämdes att vi skulle komma upp och kolla på valpen som då var fyra och en halv månad gammal. Sagt och gjort, mannen och jag styrde kosan mot Dala-Floda. Med oss var såklart Asco.
Vi träffade Ann och Micke och åkte i väg till en åker och släppte ut galningarna. Mycket bus blev det och Asco gillade tjejen från första stund. Vi bestämde på plats att vi skulle ta hem tjejen. Och på den vägen är det.
Cayenne är en orädd och framåt tjej. Hon är förarvek och gör precis allt jag ber om (nästan;)) Hon har stor arbetsvilja. Hennes mamma Caramba är lika dan och kan gå i döden för sin förare. Pappa Gaijo har i stället en liten egen vilja och är inte alls lika lätt att föra.
TÄVLING
Våra tävlingsambitioner har varit lite blandade. Debuten i Lkl1 gjorde vi i maj 2008. Det resulterade i två nollade moment och 135 p. Sen radade vi upp tre förstapris och den 11 juli stod jag och Cayenne där, med målet uppfyllt. Det mål jag hade satt till senhösten! Så kan det gå. Nu siktar vi på att göra BSL, förhoppningsvis redan i maj. BH-prov ska också klaras av innan det blir parning sommaren 2010.
UTSTÄLLNING
Ja, det har vi provat på. Med varierat resultat. Vår första utställning var i Avesta i valpklass. Där slutade vi BIR och BIG 2! Något jag var överlycklig för;)
Nästa utställning blev....SSM! Ja, från de "lätta klasserna" rätt in i de "lite större" sammanhangen. Men vi gjorde precis vad vi kunde och jag är så sjukt nöjd med kritiken och resultatet som blev ett SG34. Efter det har vi ställt på en internationell och en SBK. Med tvåor som resultat. Cayennes ögon är ljusa och det faller vi på. Vi tog ett uppehåll från utställningarna men gjorde "comeback" september 2009 i Enköping. Mina förhoppningar var VÄLDIGT låga inför den utställningen. Kvällen före hade vi lyssnat på domaren och hans utlåtande om valputställningen samma dag. Öron och ögon (ljusa ögon) var ett problem...Men, med övertalning av min man så bestämde jag mig för att ställa trots allt. Det är jag glad för. Vi slutade som tvåa i öppenklass, slagna av Anemicos Bisqaya. Nu vill jag ha en meritering för att kunna ställa Cayenne i bruksklass på SSM 2011. 2010 är vikt för en kull valpar, som det ser ut i skrivande stund!
|
